När man skall göra en kravprofil för en limmad konstruktion kan det vara klokt att "tänka bort själva limningsarbetet en stund", och ställa sig frågan:
"Om jag skall göra en konstruktion
där ett plastmaterial skall ingå som en lastöverförande länk, var bör jag
placera detta material för att belasta det så gynnsamt som möjligt, och vad
kräver jag av detta plastmaterial?" (De flesta lim
är baserade på plaster.)
"Blir konstruktionen starkast om jag väljer ett hårt
och styvt lim eller ett som är gummiliknande?"
Tumregel: Välj aldrig hårdare lim
än nöden kräver!
Detta "konstruktionselement" måste givetvis också ha
en säker förankring till de omgivande materialen.
Sedan infinner sig fler frågor: "Hur ska
jag få detta konstruktionselement tillverkat på plats?" Med andra ord:
Hur ska jag limma? Hur ska jag styra fogtjockleken? Får det synas lim utanför
fogen? Har limmets färg någon betydelse? ...
_____________________________
"Inget lim har en inneboende, egen lust att fastna mot någon yta.”
Alla lim har en
strävan att bilda droppar. Det är ytan man limmar emot, som måste övervinna
denna "lust till droppbildning" som limmet har.
Detta betyder att ytan måste ha större fri ytenergi (ytspänning) än limmet. "Då
vinner materialytan över limmet.”
Vid limning mot glas, keramik, metaller och många härdplaster är detta inte något problem, (om ytorna är rena). Problemen kan uppstå när man vill limma termoplaster. Dessa har lägre ytspänning (fri ytenergi).
Ju lägre ytspänning ett material har, desto svårare är det att hitta ett lim, som väter materialet - och också ger en limfog med någon hållfasthet. Ju lägre ytspänning ett lim har, desto sämre hållfasthet brukar det stelnade limmet få.
Detta problem försöker man kringgå genom olika ytspänningshöjande förbehandling av materialet. Dessa kan dock ofta vara relativt besvärliga att genomföra, - eller kräver kostsam utrustning. För några material finns det inte heller några riktigt verksamma förbehandlingar utvecklade.
Som sista möjlighet brukar ibland nämnas metoden att slipa in limmet i materialet. Detta kan synas vara en "kletig" och besvärlig metod. Mättar man en medelgrov slipnylon (Scotch-Brite) med det aktuella limmet och slipar ytan med denna, så känns det inte så omöjligt. Man kan också använda sig av samma typ av slipmaterial som rondell eller cirkulär borste i kombination med en lågvarvig maskin.
________________________________
Du kan ofta få en antydan om hur limmet kommer att fästa till materialet, om du droppar på en liten droppe lim på det material du vill limma och betraktar hur limmet uppträder på ytan. Flyter droppen ut och vill sprida sig på ytan så kommer det troligen att få god adhesion till materialet. Vill limmet däremot forma sig till en droppe eller kula så ska du inte förvänta dig någon stark limfog med detta lim.
Ytan måste naturligtvis vara ren, så att du vet vad du provar på...